Mottivation från helgen kanske?
Mottivationen till att skriva. Ja vart finns den just nu. Tydligen inte här. Har i nästan två års tid bloggat och skrivit dagligen. Känner ingen ork just nu. Kan inte sätta finger på vad som är fel. Kanske inte ens finns något fel.
Jag blev iaf ett år äldre igår. Har nu fyllt hela 22 år. Inga konstiheter alls. Känns bra. På det stora hela rullar livet på. Blev uppvaktad hela dagen igår. Både på jobbet och hemma under kvällen.
I helgen har det firats en del. Va på middag i fredags med goda vänner. Åt och drack gott. En märklig kväll måste jag nog säga. Började bra men slutade i kaos. Konstigt hur folk kan bete sig på fyllan verkligen. Även jag då kanske. Middag, spel, vin, utgång, fylla, bråk, slag och tillslut försoning. Allting gott.. Eller? Vill bara glömma.
Jag fick ett hårt slag över ansiktet igår. Från ingenstans. Vi hade nästan inte sagt mer än hej till varandra. Vänder mig om. Det svartnar för ögonen någon sekund. Förstår inte riktigt. Slaget kommer från en person som jag av någon konstig anledning tycker om så otroligt mycket. Hade som sagt inte sagt mer än hej tillv varandra. Så jag förstår ju att problemet ligger hos honom. Blir iaf fruktansvärt arg. Och helvetet bryter ut. Men bara för någon timme eller två då sedan försoningen hinner ikapp oss. Blir sams och går och lägger oss tillsammans. Vad fan håller jag på med? Kärleken är ta mig fan bra blind ibland alltså!
Trots födelsedag väntad jobb denna lördag. Min jobb helg med andra ord. Med säkert mindre än fyra timmars sömn tar jag mig upp och åker till jobbet. Tar mig igenom dagen fantastiskt bra måste jag säga. Mycket gäster och personal i rörelse hela tiden, så dagen går fort. Klockan slår sju och vi får gå hem.
Kliver av tåget och går direkt upp till en kompis. Som inte va med under kvällen igår. Berättar iaf om gårdagen. Vi analyserar och funderar på vad som igentligen hände. Ja vi lägger väll mer eller mindre detta bakom oss och beger oss ut på nya äventyr :)
Inte mycket till förkrök denna afton inte. Beger oss några timmar senare till mp och pg. Inte så oväntat kanske. Trots brist på förkrök blir vi på lyset ganska fort. Träffar roligt folk, dansar i schlagerbaren, dricker mer vin och fummlar omkring. Makalöst roligt.
Kommer dock ifrån min vän under kvällen, som jag under hela söndagen ringer och nästan dessperat försöker få tag på. Hon är försvunnen. Orolig som få, föreställer mig det värsta. Hemskt. Jag visste att mobilen låg glömd hemma, och inte mycket kunde göras åt det, med kom igen. Ring och säg att du lever. Jaja oron la sig då mobilen tillslut ringde och allt visade sig vara lugnt. Min vän hade fått till en bortamatch helt enkelt. Kul kul. Tydligen någon utan telefon. Ja inte vet jag? No offence :) Som vän var jag bara orolig.
Ja kvällen slutade lyckligt för oss båda iaf. Poäng både här och där. Lördags kvällen vägde upp det tråkiga från fredagen kan man säga.
Den saknade mottivationen till att skriva som jag tidigare nämnde sitter kanske trotts allt i fingrtopparna :)
//
Jag blev iaf ett år äldre igår. Har nu fyllt hela 22 år. Inga konstiheter alls. Känns bra. På det stora hela rullar livet på. Blev uppvaktad hela dagen igår. Både på jobbet och hemma under kvällen.
I helgen har det firats en del. Va på middag i fredags med goda vänner. Åt och drack gott. En märklig kväll måste jag nog säga. Började bra men slutade i kaos. Konstigt hur folk kan bete sig på fyllan verkligen. Även jag då kanske. Middag, spel, vin, utgång, fylla, bråk, slag och tillslut försoning. Allting gott.. Eller? Vill bara glömma.
Jag fick ett hårt slag över ansiktet igår. Från ingenstans. Vi hade nästan inte sagt mer än hej till varandra. Vänder mig om. Det svartnar för ögonen någon sekund. Förstår inte riktigt. Slaget kommer från en person som jag av någon konstig anledning tycker om så otroligt mycket. Hade som sagt inte sagt mer än hej tillv varandra. Så jag förstår ju att problemet ligger hos honom. Blir iaf fruktansvärt arg. Och helvetet bryter ut. Men bara för någon timme eller två då sedan försoningen hinner ikapp oss. Blir sams och går och lägger oss tillsammans. Vad fan håller jag på med? Kärleken är ta mig fan bra blind ibland alltså!
Trots födelsedag väntad jobb denna lördag. Min jobb helg med andra ord. Med säkert mindre än fyra timmars sömn tar jag mig upp och åker till jobbet. Tar mig igenom dagen fantastiskt bra måste jag säga. Mycket gäster och personal i rörelse hela tiden, så dagen går fort. Klockan slår sju och vi får gå hem.
Kliver av tåget och går direkt upp till en kompis. Som inte va med under kvällen igår. Berättar iaf om gårdagen. Vi analyserar och funderar på vad som igentligen hände. Ja vi lägger väll mer eller mindre detta bakom oss och beger oss ut på nya äventyr :)
Inte mycket till förkrök denna afton inte. Beger oss några timmar senare till mp och pg. Inte så oväntat kanske. Trots brist på förkrök blir vi på lyset ganska fort. Träffar roligt folk, dansar i schlagerbaren, dricker mer vin och fummlar omkring. Makalöst roligt.
Kommer dock ifrån min vän under kvällen, som jag under hela söndagen ringer och nästan dessperat försöker få tag på. Hon är försvunnen. Orolig som få, föreställer mig det värsta. Hemskt. Jag visste att mobilen låg glömd hemma, och inte mycket kunde göras åt det, med kom igen. Ring och säg att du lever. Jaja oron la sig då mobilen tillslut ringde och allt visade sig vara lugnt. Min vän hade fått till en bortamatch helt enkelt. Kul kul. Tydligen någon utan telefon. Ja inte vet jag? No offence :) Som vän var jag bara orolig.
Ja kvällen slutade lyckligt för oss båda iaf. Poäng både här och där. Lördags kvällen vägde upp det tråkiga från fredagen kan man säga.
Den saknade mottivationen till att skriva som jag tidigare nämnde sitter kanske trotts allt i fingrtopparna :)
//
Kommentarer
Trackback