Bojkotta idol?

Precis hemkommen från stan. Varit inne med mamma en sväng. Denna vinterdag, måste jag nog säga. Måste be lite om ursäkt över mitt tidigare beklagande och bittra inlägg om vintern och dess kyla. Så fruktansvärt är det kanske inte. Så länge solen kikar fram blir man ju glad. Fast detta jäkla slask som nu har blivit, kan man ju gärna vara utan. Jaja..

Provade iaf en helt underbar viterjacka idag. Köpet kommer deffenitivt ske det närmaste dagarna, då månadens lön befinner sig på mitt konto.

Att Anna åkte ur gårdagens idol suger ju nästan mer än vintern. Skämt åt sido, men kom igen. Vem av deltagarnas kan fylla hela gbloben med sin röst på samma sätt som Anna deffenitivt skulle ha gjort? Stackars Johan Palm skriker sig ju redan hes för att ens höras till de bakre raderna i den nuvarande lokalen som de på fredagarna uppträder i. Kul att sitta längst bak under finalen, i gbloben. Hm, ja likaså Alice, hennes röst brister ju redan nu i de höga tonerna. Och stackars Kevin. Förstår inte, han är inte bra. Tycker dock att Robins verson av stings låt, filds of gold, gjordes jäkligt bra igår. Får väll hålla på honom nu då. Eller rent av, sluta titta. Bojkotta idol?

//



Fy fan för vintern!

Hemma en fedag kväll. Kikar på idol och fredag hela veckan köret. Reklamavbrott och nyheter var och varannan minut. Trist.

Har fast blick på tv:n, men kan med en lätt höjning på ögonen se ut genom fönstret. Se ut på den hemska snön och dess kyla. Fruktansvärt. Ögonen vattnas och fylls av tårar så fort jag ser ut. Vill inte ha vinter. Vill bort härifrån, vill resa till varmare breddgrader om man säger så.

Det snöar, töar, slaskar, blir kallt, fryser till is. Det halkas, ramlas, töar och snöar igen. Vinterhärva helt enkelt. För jävligt.

Vill vrida tillbaka tiden ett år då jag precis bokat min resa till Thailand. Länktade till något. Snön som föll och la sig på marken då, gjorde mig igenting. Hann iofs knappt komma någon snö förra året innan jag begav mig ut. Men iaf.

Mamma håller med mig om kylan. Men säger att man helt enkelt får göra det bästa av situationen. Och visst, självklart är det väll så.

I sommras hade jag planer på att ta ett jobb i Åre nu under vintersäsongen. Metervis med snö, kyla och blåst. Hur tänkte jag där. Fast har ju förstått att solen även visar sig där ibland. Ett glas vin en solig eftermiddag i en glittrande, bländade skidbacke är nog inte så dumt ändå. Tro det eller ej, men ett besök i Åre blir nog av någon gång efter jul. Min vän som jag jobbade med i sommras beslöt sig nämnligen för att ta jobbet.

En lugn fredag som denna lider mot sitt slut, sängen och duntäcket väntar. Nog pratat om kylan helt enkelt.

Anna Ternheims senaste album är förövrigt väldigt bra.

//
 


Den som lever får se..

Sitter här, halv tolv en torsdag och käkar chips. Usch, fy vad äckligt. Det är fan inte gott alltså. Men ändå så fortsätter man att äta. Sitter vid min brors dator nämligen, och chipsskålen, förmodligen från igår står framme, halvuppäten. Ja efter mitt grävande i denna skål ser man ta mig fan botten. Usch. Nu slutar jag.

Fick min lönespec. idag. Fast får ju inte lönen insatt förän den 25:e. Tisdag. Hela helgen ska klaras av. Är ledig på köpet. Vet inte hur detta ska gå. Men men, allt är ju rellativt. Inte sant?!

Fredag imorn alltså. Ska ta det lung är tanken min. Man måste ju göra det nångång också. Slöa framför idol, kansk kolla på någon film. Gå och lägga sig i hyffsad tid. Orka upp på lördagen, och kanske till och med få något vettigt uträttat :)

Prova ut ny vinterjacka?

Ja den som lever får se..

//

Gör det själv!

Onsdagen går mot sitt slut. Helgen är snart här igen. Veckorna bara springer iväv. 5 veckor kvar till julafton. Herregud. Att köpa julklappar är bland det värsta jag vet. Men snart ska man ge sig ut. Trängas i fyllda affärer, stå i köer och vänta på att folk får sina julklappar inslagna. Lite papper, en sax, tejp och på sin höjd ett snöre eller en rosett är allt som behövs gott folk. Gör det själva!

När det blir min tur kanske jag också nångång då och då låter kassörskan slå in mitt paket bara för att hon frågar så snällt. Tillhör förmodligen deras policy att fråga om kunden vill ha sin vara inslagen. Har jag lidit mig igenom kön ska de bakom mig också få lida minsann. Är det inte jul så säg!

Det är slutet på november och snön och dess slask är redan här. Trist värre.


Mottivation från helgen kanske?

Mottivationen till att skriva. Ja vart finns den just nu. Tydligen inte här. Har i nästan två års tid bloggat och skrivit dagligen. Känner ingen ork just nu. Kan inte sätta finger på vad som är fel. Kanske inte ens finns något fel.

Jag blev iaf ett år äldre igår. Har nu fyllt hela 22 år. Inga konstiheter alls. Känns bra. På det stora hela rullar livet på. Blev uppvaktad hela dagen igår. Både på jobbet och hemma under kvällen.

I helgen har det firats en del. Va på middag i fredags med goda vänner. Åt och drack gott. En märklig kväll måste jag nog säga. Började bra men slutade i kaos. Konstigt hur folk kan bete sig på fyllan verkligen. Även jag då kanske. Middag, spel, vin, utgång, fylla, bråk, slag och tillslut försoning. Allting gott.. Eller? Vill bara glömma.

Jag fick ett hårt slag över ansiktet igår. Från ingenstans. Vi hade nästan inte sagt mer än hej till varandra. Vänder mig om. Det svartnar för ögonen någon sekund. Förstår inte riktigt. Slaget kommer från en person som jag av någon konstig anledning tycker om så otroligt mycket. Hade som sagt inte sagt mer än hej tillv varandra. Så jag förstår ju att problemet ligger hos honom. Blir iaf fruktansvärt arg. Och helvetet bryter ut. Men bara för någon timme eller två då sedan försoningen hinner ikapp oss. Blir sams och går och lägger oss tillsammans. Vad fan håller jag på med? Kärleken är ta mig fan bra blind ibland alltså!

Trots födelsedag väntad jobb denna lördag. Min jobb helg med andra ord. Med säkert mindre än fyra timmars sömn tar jag mig upp och åker till jobbet. Tar mig igenom dagen fantastiskt bra måste jag säga. Mycket gäster och personal i rörelse hela tiden, så dagen går fort. Klockan slår sju och vi får gå hem.

Kliver av tåget och går direkt upp till en kompis. Som inte va med under kvällen igår. Berättar iaf om gårdagen. Vi analyserar och funderar på vad som igentligen hände. Ja vi lägger väll mer eller mindre detta bakom oss och beger oss ut på nya äventyr :)

Inte mycket till förkrök denna afton inte. Beger oss några timmar senare till mp och pg. Inte så oväntat kanske. Trots brist på förkrök blir vi på lyset ganska fort. Träffar roligt folk, dansar i schlagerbaren, dricker mer vin och fummlar omkring. Makalöst roligt.

Kommer dock ifrån min vän under kvällen, som jag under hela söndagen ringer och nästan dessperat försöker få tag på. Hon är försvunnen. Orolig som få, föreställer mig det värsta. Hemskt. Jag visste att mobilen låg glömd hemma, och inte mycket kunde göras åt det, med kom igen. Ring och säg att du lever. Jaja oron la sig då mobilen tillslut ringde och allt visade sig vara lugnt. Min vän hade fått till en bortamatch helt enkelt. Kul kul. Tydligen någon utan telefon. Ja inte vet jag? No offence :) Som vän var jag bara orolig.

Ja kvällen slutade lyckligt för oss båda iaf. Poäng både här och där. Lördags kvällen vägde upp det tråkiga från fredagen kan man säga.

Den saknade mottivationen till att skriva som jag tidigare nämnde sitter kanske trotts allt i fingrtopparna :) 

//

Allt är jäkligt skruvat.

Om man tror sig ha hittat någon man gillar och bryr sig om. Och någon som verkligen uppskattar en tillbaka. Borde man då inte vara jäkligt lycklig? Istället för ta vara på den här personen. Och börja bry mig ännu mer. Har jag nu börjat leta fel.
Är han verkligen så perfekt?

Han kan ju inte vara det eftersom jag inte känner mig lycklig. Ska jag avbryta allting, glömma och gå vidare. Eller ska jag ge det ytterligare några chanser. Några fler tillfällen att ses, och se om det ev. klickar. Samtidigt som jag vill det sist nämnda så vill jag ju inte ge honom falska förhoppningar. Det vet man ju av egen erfarenhet att det är bland det värsta man kan få. Att vara kär och inte få någon respons tillbaka. Det värsta tänkbara.

Samtidigt som jag står och väger och velar med detta så kan jag inte sluta tänka på människan i förra inlägget. Honom blir jag mest irreterad på, men kan samtidigt inte skylla allting på honom. Jag beter mig inte speciellt mycket bättre. Jag är säkert ett lika stort frågetecken för honom som han är för mig just nu. Trodde allt var över och att allt vårt förflutna var lagt på is. Jag hade accepterat och gått vidare.

Just nu gör folk i min omgivning mig så jäkla förrvirrad.


Väx upp för fan!!

I natt sov jag med killen som varken vet ut eller in. Jag vet nog inte heller varken ut eller in i denna situation vi båda satt oss i. Denna fråga dök iaf upp i morse. Han höll om mig och sa;

Hur gör man för att inte förlora dig? Hur gör man?

Tänker för det första; Vad är det för jävla fråga. På riktigt. Väntar han sig ett svar eller?

Jag kramar honom tillbaka. Säger ingnting.

Men snälla..

Ja vad fan gör man, man lägger manken till och visar lit stake. Sätter ner foten, ser mig i ögonen och säger hur du känner. Väx upp för fan!

Så skull jag ha sagt. Pang på bara. Rakt i ansiktet. Men icke. Ser mig i spegeln och säger kanske främst till mig själv; Väx upp!!