Linnéa Cecilia

Dagen började bra. Den började idag väldigt tidigt. Gick upp kvart över fem. Kom till jobbet strax innan sju då jag började. Somnade på tåget, sov nästan hela vägen in till stan. Skönt. Slutade redan vid fyra. Ganska kort dag. Hade planerat att ta en runda på stan. Kolla lite, främst se om jag hittade ett par stövlar. Skorna jag bad skomakaren fixa här om dagen skulle ju gå på en 6- 700 spänn. Endas för att byta dragkedjan. Ofta. Så ska köpa mig ett par nya är tanken.

Som sagt, dagen började bra. Slutade mindre bra.

Fick ett inte så oväntat samtal idag. Som i tidigare inlägg nämnt, var jag i förra veckan på sesam city. Och ja, gjorde det som förmodligen alla andra också gör där. Under pinsam tystnad i väntrummet bläddrar folk antingen i gammla tidningar, förmodligen hur tråkiga som helst, sitter och fipplar med mobilen eller de som bara sitter och stirrar, undviker ögonkontakt med andra stirrade människor. De gillar läget helt enkelt. Jag tillhör nog de sistnämda. Samtidigt som alla väntar på sin tur vill ingen resa sig och gå in.

Ja.. detta var jag alltså med om i förra veckan. Det samtal jag då fick i eftermiddags ledde alltså till ett återbesök. Om ni förstår. Eftersom jag befann mig i stan. Så begav jag mig direkt dit. Tar hissen upp till trean, tar en nummerlapp. Sätter mig i det hemska väntrummet. Skämms. Hämtar ut min medicin, går skammset där ifrån. Bryter ihop i hissen på väg ner. Tänker att mitt liv är förstört. Tänker på dom jag kan ha sabbat för. Tänker på killen jag börjat gilla. Tänker att jag sabbat allt där. Kommer ju inte våga se honom i ögonen igen. Ja vet inte.. kanske överdriver jag allting.. eller?

Tänker lite till och kommer iaf fram till, som så många andra gånger, att aldrig ha sex utan skydd igen.. never ever..

//